Det kallas livet

Idag har jag först jobbat. Man hör ju av bara ordet hur jobbigt det är. Men det är ändå skönt att känna att man gör nåt.
Sen tog jag mig ner på stan. Tänkte leta lite födelsedagspresenter. Halva uppdraget utfört. Känner mig nöjd och vill ge bort den nu!
Jag käkade själv på Ahlbergs. När jag har bok med mig tycker jag att det går bra. Det är när man måste sitta och stirra ut i luften som det blir jobbigt. Iaf.. Vilken chock jag fick när hon sa hur mycket det kostade. En (sjukt god) pastasallad och dricka för 114 kr. Vad hände?! Så mycket har det väl inte kostat? Svinkallt var det också. Men det verkar gå lite sämre för dem nu när det är omorganisation på g. Många tomma lokaler där.
Sen var jag så kissnödig att jag knappt kunde tänka. Smet in på McDonalds för att låna toan. Där fick jag nästa chock. Är det jag som är efter eller? Vid varje dörr satt en kodmackapär. Man skulle sms så fick man en kod så man kunde komma in på toaletten. Spännande. Sen när jag var klar och reste mig upp spolade den av sig självt. Gosh, vad allt är tekniskt.
Det var iaf inte bara jag som var förvirrad. När jag kom ut var jag snäll och höll upp dörren åt han efter mig. Då var det en annan som frågade hur man skulle göra. Är det nytt eller är jag bara efter? Jag är ju iaf i princip aldrig in på McDonken. Speciellt inte på stan.
Shoppade även lite till mig själv. När man får 2 halsband och 1 par örhängen för 60 kr är det faktiskt okej. :)

Har slängt iväg ett spännande mail nyss. Men det får vara en hemlighet. Kanske för alltid. Beror på hur det går. ;)



Oootroligt vackert.. Tog en bild när håret var nyfärgat för att visa.